Åderbråck är en vanlig åkomma. Att kalla det för en folksjukdom är kanske att ta i, men faktum är att så många som en tredjedel av alla människor får åderbråck någon gång i livet. Det blir vanligare ju äldre man blir, men de kan också drabba unga människor. Särskilt hög risk löper unga kvinnor under graviditeten. På tal om folksjukdom, åderbråck är ju det ytliga symtomet på kärlsjukdomen venös insufficiens och kärlsjukdomar är ju något vi i Sverige och västvärlden drabbas mycket av, faktiskt den vanligaste dödsorsaken.
Nu är åderbråck lyckligtvis inte någon dödlig åkomma. Faktum är att den inte ens är farlig. Åderbråck är för det mesta framför allt ett kosmetiskt problem. De kan inte ge upphov till blodproppar eller leda till besvär med andra kärlsjukdomar. Det åderbråck i extrema fall kan leda till är pigmentförändringar och/eller bensår, som kan vara svåra att läka ut. Dessa besvär drabbar dock bara någon procent av de som får åderbråck.
Genom tiderna har man dock opererat bort åderbråck som blivit oacceptabelt stora, dels för att de vållat patienter så mycket besvär med domnade ben och klåda, men också för att de potentiellt set kan utvecklas till något värre i ett senare stadium. Den vanligaste metoden, som använts i Sverige i över hundra år, heter stripping. Den kan låta ganska dramatisk när man beskriver den, men den är egentligen helt riskfri, även om den kan vålla obehag under och efter operationen.
Stripping innebär att hela den drabbade venen dras ut via ett snitt i ljumsken. Operationen kräver narkos och det blir oftast ärrbildning efteråt. Dessutom finns som vid alla operationer en risk för infektion. Däremot är stripping effektivt och leder sällan till att åderbråcken kommer tillbaka.
Stripping är en metod som använts i över hundra år, och den räknas fortfarande på många håll som ”standardmetoden” för att bli av med åderbråck. Men den har dock mer och mer kommit att ersättas av moderna metoder som är mindre invasiva, det vill säga innebär ett mindre ingrepp som varken kräver nedsövning eller orsakar ärrbildning. De nya metoderna tenderar dessutom att vara mer precisa.
Vid stripping drar man ut hela venstammen, vilket ofta medför att man drar ut även hela och funktionella blodkärl. Moderna behandlingsmetoder föregås alltid av en ultraljudsskanning av vensystemet, där man med större precision kan se precis vilka vener som är dysfunktionella och begränsa ingreppen dit.
Med hjälp av laser, radiovågor eller ånga kan man numera hetta upp venen inifrån, så att den kollapsar och sugs upp av kroppen. Detta är en metod som är lika effektiv som stripping, men innebär ett mindre ingrepp och kan utföras med lokalbedövning. Att behandla åderbråck endotermalt är i dag den vanligaste behandlingsmetoden vid kliniker runt om i Sverige.
Vid skumbehandling blandas medlet aethoxysklerol med vatten, varpå ett skum bildas som sprutas in i venen. Skummet bryter ner kärlen på ett par månader och får dem att klistra ihop sig. Detta är en billigare metod än behandling med laser och kan komma att bli än mer populär i framtiden. Man har även börja prova ett nytt sätt att klistra ihop vener med hjälp av medlet cyanoakrylat, som varken kräver skum eller bedövning. Metoden är än så länge dyr, men kommer säkert även den att bli vanligare i framtiden.
Virknålstekniken används ofta i kombination med laser- och skumbehandling och innebär att man lirkar ut små åderbråck med ett litet instrument som i stort sett liknar en virknål. Åderbråcken kan tas ut via pyttesmå hål i huden och orsakar ingen ärrbildning.